 |
Vi upprättar och skriver under många handlingar. Fakturor,
styrelse- och stämmoprotokoll, ändringsanmälningar till Bolagsverket, intyg och
olika slag. Många hederliga laglydiga människor tar dock friheter med
handlingar som kan medföra straffansvar för brott. Ett felaktigt datum eller
belopp eller oriktig vidimering, till exempel. De lagrum som kan vara aktuella
är urkundsförfalskning enligt brottsbalken 14 kap 1 § och osant intygande
enligt brottsbalken 15 kap 11 §.
För att förstå dessa lagrum måste man bekanta sig med
begreppet ”urkund”. En urkund kan ses som en ”handling”, men handlingen måste
uppfylla vissa krav (se nedan) för att vara en urkund. Lagen uppger följande
exempel av vad som utgör en urkund: protokoll, kontrakt, skuldebrev och intyg.
Sedan säger lagen att även andra handlingar som upprättas till bevis eller
annars har betydelse i bevishänseende anses vara urkunder. Enligt praxis måste
handlingen uppfylla följande krav för att betraktas som en urkund. För det
första, ska handlingen innehålla någon uppgift som bevisar något. Ett
styrelseprotokoll till exempel utvisar vilka ärenden har handlagts på
styrelsemötet. För det andra ska det framgå vem som har upprättat och utfärdat
handlingen. Med andra ord, vem som är avsändaren. Avsändaren av
styrelseprotokollet är den eller dem som har skrivit under protokollet.
Urkundsförfalskning föreligger när någon upprättar en urkund
som innehåller en oriktig uppgift om avsändaren. Om jag till exempel upprättar
ett styrelseprotokoll men i stället för att skriva mitt namn skriver jag någon
annans namn (oavsett om namnet tillhör en verklig eller diktad person), har jag
begått brottet urkundsförfalskning. Däremot är det inte brottsligt att skriva
någon annans namn på en handling med den andra personens samtycke. I sådana
fall är det rätt avsändaren eftersom namnbäraren vet om det och godkänner att
hennes namn åsätts handlingen. Det är dock oklart vad som gäller om faktiskt
samtycke inte förelåg men namnbäraren hade samtyckt till det om hon hade blivit
tillfrågad. Vidare är det brottsligt att falskeligen förmår någon
(styrelseordföranden, till exempel) att skriva under en handling. Till exempel
om jag täcker över handlingens innehåll och ber styrelseordföranden att skriva
på pappret utan att hon vet vad som står på pappret. Till sist begår man brott
om man ändrar eller kompletterar handlingen med andra eller nya uppgifter.
Om någon lämnar osann uppgift i en urkund eller upprättar en
urkund för skens skull begår man brottet osant intygande. Här är avsändaren
”korrekt” men handlingen innehåller felaktiga uppgifter. Om ett köpekontrakt
undertecknas den 1 januari men parterna daterar handlingen den 31 december, kan
det medföra straffansvar för osant intygande. Om bolagsstämman väljer in en ny
styrelseledamot en viss dag men protokollet anger ett annat datum för stämman,
kan det medföra straffansvar för osant intygande. Om ett bolag upprättar
fakturor för arbete som i själva verket inte har utförts och som mottagaren vet
om är falska (ett förfarande som förekommer bland annat vid svart arbetskraft),
handlar det om handlingar för skens skull och utgör brottet osant intygande.
(Om mottagaren inte är med på noterna, skulle det i stället betraktas som
bedrägeri). Om någon vidimerar en kopia och därmed intygar att den stämmer
överens med originalet kan det medföra straffansvar för osant intygande om så
inte är fallet.
Straffansvar för urkundsförfalskning eller osant
intygande förutsätter dock att det föreligger ”fara i bevishänseende”. Det
måste finnas risk att handlingen förväxlas med den äkta eller sanna handlingen.
Vidare ska det finnas risk att handlingen kan komma att användas. Till sist ska
det finnas risk om att användandet skulle leda till skada eller olägenhet. Om
feldateringen till exempel inte har någon som helst betydelse för någon person
eller myndighet, är feldateringen inte brottsligt.
