Trots att de flesta privata aktiebolagen inte längre behöver
ha någon revisor är det många som ändå utser en revisor. Tre typer av revisorer
finns: lekmannarevisor, godkänd och auktoriserad. En lekmannarevisor behöver
inte ha någon särskild kompetens, utses av stämman och kan ses som ett
komplement till bolagets revisor. Lekmannarevisorns fokus är framför allt
bolagets förvaltning. Även om lekmannarevisorer förekommer i viss utsträckning
inom kommunala bolag och ideella föreningar är de sällsynta bland mindre
aktiebolag. Jag kommer inte beröra lekmannarevisorns verksamhet i denna
artikel. Bolagets övriga revisor ska vara antingen godkänd (yrkeserfarenhet
plus revisorsexamen) eller auktoriserad (yrkeserfarenhet plus högre revisorsexamen). Låt oss titta
lite närmare på revisorns roll, eller rättare sagt, roller. För det första, är
revisorn ett av flera ”bolagsorgan” vid sidan av stämman, styrelsen och regleras
i aktiebolagslagen. För det andra, är
revisorn konsult åt bolagets ledning och i denna kapacitet lämnar revisorn råd
och tips om bolagets verksamhet och utveckling.
I egenskap av ”bolagsorgan” ska revisorn utöva tillsyn
över bolaget och granska bolagets räkenskaper och bokföringen samt ledningens
förvaltning av bolaget. Denna tillsyn är viktigt inte bara för aktieägarna utan
även för bolagets borgenärer och anställda. Om bolaget ska ha revisor, ska
minst en revisor väljas på stämman. Även om bolagsordningen föreskriver att
bolaget inte behöver ha någon revisor, kan stämman ändå utse en revisor. Uppdraget
som revisor gäller ett år men bolagsordningen kan föreskriva en längre
mandatperiod, dock högst fyra år. Revisorn kan hoppa av eller bli avsatt i förtid,
men han/hon ska i så fall skriftligen redogöra för sitt granskningsarbete.
Redogörelsen skickas till Bolagsverket som i sin tur skickar redogörelsen till
Skatteverket. Eftersom revisorns centrala uppgift enligt aktiebolagslagen är
att utöva tillsyn, ligger det i sakens natur att revisorn ska lämna information
om bolaget. Till att börja med ska revisorn upprätta en revisionsberättelse som
lämnas till styrelsen senast tre veckor före årsstämman. Revisionsberättelsen ska innehålla bl a
uppgifter om ledningens ansvarsfrihet och eventuella skadeståndsskyldighet.
Revisorn ska därutöver lämna upplysningar på bolagsstämman om stämman så
begära, såvida upplysningen inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget. Revisorn får dock inte lämna
upplysningar till en enskild aktieägare (det vill säga utanför stämman) om det
kan vara till skada för bolaget. Vidare, har revisorn en upplysningsplikt
gentemot styrelsen, enskilda ledamöter och, i den mån informationen gäller den
löpande förvaltningen, Vd:n. Till sist,
har revisorn en skyldighet att ingripa vid misstankar om vissa brott
(företrädesvis ekobrott). I sådana fall ska revisorn underrätta styrelsen,
såvida underrättelsen ter sig som meningslöst (t ex den misstänkta
gärningsmannen är ensam styrelseledamot). Senast fyra veckor efter
underrättelsen (eller tidigare om ingen underrättelse har lämnats) ska revisorn
informera åklagaren, såvida den ekonomiska skadan av brottet inte redan är
avhjälpt eller brottsmisstanken redan har anmälts till polisen eller åklagaren
eller det handlar om bagatellartad brottslighet. Revisorn ska dessutom överväga
om han/hon kan fortsätta sitt uppdrag för bolaget. Om den misstänkta
gärningsmannen inte är kvar i bolaget och gärningen skedde utan styrelsens
eller ägarnas vetskap, skulle det kunna finnas förutsättningar för ett fortsatt
samarbete. I annat fall, torde det vara svårt för revisorn att fortsätta och då
ska han/hon avgå. Jag återkommer vid ett annat tillfälle med en redogörelse för
revisorns skadeståndansvar.
