Revisorn

Trots att de flesta privata aktiebolagen inte längre behöver ha någon revisor är det många som ändå utser en revisor. Tre typer av revisorer finns: lekmannarevisor, godkänd och auktoriserad. En lekmannarevisor behöver inte ha någon särskild kompetens, utses av stämman och kan ses som ett komplement till bolagets revisor. Lekmannarevisorns fokus är framför allt bolagets förvaltning. Även om lekmannarevisorer förekommer i viss utsträckning inom kommunala bolag och ideella föreningar är de sällsynta bland mindre aktiebolag. Jag kommer inte beröra lekmannarevisorns verksamhet i denna artikel. Bolagets övriga revisor ska vara antingen godkänd (yrkeserfarenhet plus revisorsexamen) eller auktoriserad (yrkeserfarenhet plus högre revisorsexamen). Låt oss titta lite närmare på revisorns roll, eller rättare sagt, roller. För det första, är revisorn ett av flera ”bolagsorgan” vid sidan av stämman, styrelsen och regleras i aktiebolagslagen. För det andra, är revisorn konsult åt bolagets ledning och i denna kapacitet lämnar revisorn råd och tips om bolagets verksamhet och utveckling.

I egenskap av ”bolagsorgan” ska revisorn utöva tillsyn över bolaget och granska bolagets räkenskaper och bokföringen samt ledningens förvaltning av bolaget. Denna tillsyn är viktigt inte bara för aktieägarna utan även för bolagets borgenärer och anställda. Om bolaget ska ha revisor, ska minst en revisor väljas på stämman. Även om bolagsordningen föreskriver att bolaget inte behöver ha någon revisor, kan stämman ändå utse en revisor. Uppdraget som revisor gäller ett år men bolagsordningen kan föreskriva en längre mandatperiod, dock högst fyra år. Revisorn kan hoppa av eller bli avsatt i förtid, men han/hon ska i så fall skriftligen redogöra för sitt granskningsarbete. Redogörelsen skickas till Bolagsverket som i sin tur skickar redogörelsen till Skatteverket. Eftersom revisorns centrala uppgift enligt aktiebolagslagen är att utöva tillsyn, ligger det i sakens natur att revisorn ska lämna information om bolaget. Till att börja med ska revisorn upprätta en revisionsberättelse som lämnas till styrelsen senast tre veckor före årsstämman.  Revisionsberättelsen ska innehålla bl a uppgifter om ledningens ansvarsfrihet och eventuella skadeståndsskyldighet. Revisorn ska därutöver lämna upplysningar på bolagsstämman om stämman så begära, såvida upplysningen inte skulle vara till väsentlig skada för bolaget. Revisorn får dock inte lämna upplysningar till en enskild aktieägare (det vill säga utanför stämman) om det kan vara till skada för bolaget. Vidare, har revisorn en upplysningsplikt gentemot styrelsen, enskilda ledamöter och, i den mån informationen gäller den löpande förvaltningen, Vd:n.  Till sist, har revisorn en skyldighet att ingripa vid misstankar om vissa brott (företrädesvis ekobrott). I sådana fall ska revisorn underrätta styrelsen, såvida underrättelsen ter sig som meningslöst (t ex den misstänkta gärningsmannen är ensam styrelseledamot). Senast fyra veckor efter underrättelsen (eller tidigare om ingen underrättelse har lämnats) ska revisorn informera åklagaren, såvida den ekonomiska skadan av brottet inte redan är avhjälpt eller brottsmisstanken redan har anmälts till polisen eller åklagaren eller det handlar om bagatellartad brottslighet. Revisorn ska dessutom överväga om han/hon kan fortsätta sitt uppdrag för bolaget. Om den misstänkta gärningsmannen inte är kvar i bolaget och gärningen skedde utan styrelsens eller ägarnas vetskap, skulle det kunna finnas förutsättningar för ett fortsatt samarbete. I annat fall, torde det vara svårt för revisorn att fortsätta och då ska han/hon avgå. Jag återkommer vid ett annat tillfälle med en redogörelse för revisorns skadeståndansvar.

Vinstutdelning m m

Bokslutsarbetet för företag med kalenderår som räkenskapsår börjar närma sig. Förhoppningsvis kommer företaget att visa vinst. Om det gäller ett aktiebolag och ägarna vill dela ut hel eller del av vinsten, får de tänka på följande. Aktiebolagslagen reglerar hur, hur mycket, och när  bolagets tillgångar får delas ut. Dessa regler gäller inte bara vinstutdelningar utan varje ”värdeöverföring” från bolaget till någon annan (inte bara aktieägare). En värdeöverföring sker varje gång en transaktion minskar bolagets förmögenhet. Vissa typer av transaktioner uppenbarligen minskar bolagets förmögenhet som till exempel vinstutdelningar och återbetalningar till aktieägare vid återköp av aktier eller minskning av aktiekapitalet eller reservfonden.  Men även inköp till överpris eller försäljning till underpris betraktas som värdeöverföringar om de inte är affärsmässiga motiverade.

Hur ska värdeöverföringen går till? I princip ska det ske i form av vinstutdelning, återköp av aktier (när så är tillåtet), minskning av aktiekapitalet eller reservfond, eller måttliga gåvor till allmännyttiga ändamål. Beslutet ska fattas av ägarna på bolagsstämma och när det gäller vinstutdelning ska det följa styrelsens förslag. Andra former av värdeöverföringar, s k förtäckta vinstutdelningar,  kan dock ske så länge alla aktieägare är överens.

Hur mycket får delas ut? Till att börja med, får endast fritt eget kapital enligt senast fastställd årsredovisning delas ut. Fritt eget kapital består av årets och balanserade vinster samt fria fonder (inkl överkursfonden). Men värdeöverföringen måste dessutom vara ”försvarlig” med hänsyn till bolagets verksamhet och konsolideringsbehov. Med andra ord, om det skulle vara riskabelt att dela ut hel eller del av det fria kapitalet (t ex mörka moln börjar hopar sig på horisonten), får bolaget inte göra det.

Vad händer om man delar ut för mycket? Mottagaren är i så fall skyldig att betala tillbaka det. Om del av överföringen var tillåten, är det den otillåtna del som ska återbäras. Om det inte går att återfå värdet från mottagaren (t ex pga betalningsoförmåga) får de som medverkat vid värdeöverföringen gå in och täcka bristen. Till exempel om verkställande direktören säljer bolagets egendom till underpris utan att transaktionen har något affärsmässigt skäl (även om samtliga aktieägare har godkänt det) kan denne vara skyldig att ersätta bolaget om köparen inte kan återbära det som inte ryms inom fritt eget kapital. Bristtäckningsansvaret förutsätter dock att vd:n agerade med uppsåt eller oaktsamhet. Med andra ord, bristtäckningsansvaret förutsätter att vd:n visste eller borde ha vetat att bolaget fick för lite betalt. Även aktieägare kan bära ett bristtäckningsansvar (t ex pga stämmobeslut), men då krävs uppsåt eller grov oaktsamhet.

När får stämma besluta om vinstutdelning? Beslut fattas av bolagsstämman och grundas på en fastställd balansräkning. Eftersom balansräkningen fastställs på årsstämman är det oftast årsstämman som beslutar om vinstutdelning. Men om årsstämmans beslut om vinstutdelning inte tar hela det disponibla beloppet i anspråk, får aktieägarna besluta om en efterutdelning vid en extrastämma fram till nästa årsstämma. Efterutdelningen ska anmälas till Bolagsverket. Utrymmet för efterutdelningen måste finnas i den senaste fastställda balansräkningen. Vinstutdelningen får med andra ord inte avse överskott som upparbetats under pågående räkenskapsår (s k interimsutdelningar).  Vinstutdelning får inte heller avse kommande årsstämma (s k förskottsutdelningar), inte ens om det gäller upparbetat överskott och sker efter räkenskapsårets slut.

Konkurrensklausuler och företagshemligheter

Arbetsdomstolen har tidigare i år avgjort ett intressant mål om en arbetstagarens konkurrensklausul och andra närliggande frågor. Personen kallas nedan för ”K” och var anställd som marknadschef för ett factoringbolag. Anställningsavtalet innehöll följande konkurrensklausul:

Efter avslutad anställning får han inte bedriva, eller ta anställning, i verksamhet som konkurrerar med den av arbetsgivaren bedrivna verksamheten inom tolv månader från det att anställningen upphört.

Ks anställning upphörde den 16 november och han började jobba hos en konkurrent den 1 december samma år. Den tidigare arbetsgivaren stämde såväl K som den nya arbetsgivaren. Utredningen visade att K hade tagit med sig en lista över den tidigare arbetsgivarens kunder och att K (och en kollega) använde sig av listan för att kontakta den tidigare arbetsgivarens kunders i syfte att förmå dem att byta factoringbolag.

Arbetsdomstolen underkände konkurrensklausulen eftersom det sträckte sig över en ”relativ lång tid”. Domstolen noterade att K inte hade rätt till någon ersättning under karenstiden. Domstolen poängterade också att klausulen inte enbart skyddade existerande kundrelationer utan hindrade konkurrens helt och hållit.  Men . . .

Konkurrensklausuler är inte det enda som en anställd behöver tänka på vid övergång till en ny verksamhet. Eftersom kunduppgifter (i detta fall) ansågs vara företagshemligheter, fick K inte använda sig av kunduppgifterna. Förbudet att röja eller använda företagshemligheter fortsätter även efter anställningens upphörande om det finns synnerliga skäl. Synnerliga skäl finns om bl a en anställd missbrukar en företagshemlighet med hjälp av dokumentation (så som i detta fall, en papperslista med kunduppgifter) eller om den anställde hade en särskild förtroendepost hos arbetsgivaren.

Även den nya arbetsgivaren förpliktades att solidariskt med K svara för den tidigare arbetsgivarens skada. Det var dock inte självklart att den nya arbetsgivaren skulle svara för skadeståndet, men efter ett längre resonemang kom domstolen fram till att under vissa omständigheter kan en ny arbetsgivare bära ett ansvar. Domstolen betonade att K var ansvarig för den nya arbetsgivarens factoringverksamhet och att han hade fria händer att lägga upp marknadsbearbetning samt att Ks agerande syftade till vinning för den nya arbetsgivaren.

K och den nya arbetsgivaren förpliktades att betala 3,5 mkr i skadestånd. Det blev dock en halvseger för den tidigare arbetsgivaren.  Eftersom denne yrkade 30 mkr i skadestånd, förpliktade domstolen den tidigare arbetsgivare ersätta K och den nya arbetsgivaren med ca 3,1 mkr som delersättning för deras rättegångskostnader.  Den som gapar efter mycket . . .

Arbetsdomstolen dom nr 24/13,  den 20 mars 2013

Styrelsens ansvar för obetalda hyror

Om styrelsen har skäl att befara att bolagets egna kapital understiger 50 % av aktiekapitalet, ska styrelsen bl. a. upprätta en kontrollbalansräkning, se till att revisorn granskar den och hänskjuta frågan om likvidation till stämman om kontrollbalansräkningen bekräftar styrelsens farhåga.  Om styrelsen inte gör det, bär ledamöterna ett personligt betalningsansvar för bolagets skulder som uppkommer efter underlåtenheten.  När en skuld uppkommer är dock inte alltid lätt att reda ut.

Högsta domstolen har nu avgjort ett mål med stor betydelse för hyresvärdar. I målet hade styrelsens medansvar för bolagets skulder inträtt i början av 2006. Bolaget försattes i konkurs i 2007. Eftersom ingen kontrollbalansräkning hade upprättats, stämde hyresvärden styrelseledamoten för obetalda hyror under perioden mars-december 2006. HD fann dock att förpliktelsen att betala hyra under hyresperioden uppkommer redan vid tidpunkten för hyresavtalet. Att hyran ska betalas kvartalsvis (eller vid någon annan interval) betyder inte att förpliktelsen uppkommer löpande vid de olika betalningstillfällena. I det här fallet upprättades hyresavtalet i 2004, d.v.s. långt innan styrelsens medansvar inträffade. Styrelseledamoten slapp betalningsansvaret.

Förutom hyran, stämde hyresvärden styrelseledamoten för vissa anpassningsarbeten som gjordes i lokalen på hyresgästens beställning. Eftersom arbete beställdes och även utfördes innan medansvarsperioden inträffade, konstaterade HD att styrelseledamoten inte heller ansvarade för dessa skulder.

HD antydde dock att även om arbetet hade utförts under medansvarsperioden, kunde ledamoten ändå ha sluppit medansvaret om bolaget inte hade rätt att avbeställa tjänsten. Om en avbeställning rätt däremot föreligger och bolaget avstår från att avbeställa, kan styrelseledamoten bära ett betalningsansvar om tjänsten utförs under medansvarsperioden, även om tjänsten hade beställts innan medansvarsperioden började.

Högsta domstolen mål Ö 2880-11 den 8 juli 2013.

Borgen

Ibland gör man inte rätt för sig och skulder förblir obetalda. Det kan bero på ovilja eller oförmåga att betala.  Personer som har rätt till betalningen kan förbättra deras möjligheter att få betalt genom att få säkerhet. En typ av säkerhet är att någon annan person går med på att betala om skulden inte betalas av den som egentligen bör betala.  Denna typ av säkerhet kallas ”borgen”.  De aktörer som figurerar i ett borgensdrama är följande. ”Borgenären” är den som har rätt till betalning (t ex bank, hyresvärd, leverantör m m). ”Gäldenären” är den som egentligen ska betala (t ex bankens kund, hyresgäst, köparen m m). ”Borgensmannen” är den som också är skyldig att betala. Blanda inte ihop ”borgenären” och ”borgensmannen”.  För att göra det lättare att följa min redogörelse, ska jag ponera att hyresvärden Alice är borgenären, hyresgästen Bill är gäldenären, och Bills far, Carl, är borgensmannen.

Det finns två typer av borgen. En ”enkel borgen” innebär att Alice först måste kräva Bill för att få betalt. Innan Alice kräver Carl på betalning, ska hon först göra vad hon kan för att driva in pengarna från Bill. Om Bill är försatt i konkurs, anses det lönlöst att kräva Bill och då kan Alice i stället kräva Carl. I annat fall, får hon kräva Bill och om han inte betalar, vända sig till Kronofogden för att driva in pengarna. Om Kronofogden inte hittar saker hos Bill som kan säljas för att betala skulden, kan Alice då kräva Carl. Denna typ av borgen är bökig eftersom Alice måste först lägger ner tid att kräva någon som uppenbarligen inte kan eller vill betala.

Den andra typen av borgen kallas ”proprieborgen”. En proprieborgen innebär att Alice direkt kan kräva Carl om Bill inte betalar. Detta är enklare för Alice och är också den typ av borgen som oftast används. Bäst att använda den magiska frasen ”såsom för egen skuld” när man vill upprätta en proprieborgen.

Där finns inga formkrav vid borgen. Muntligt, skriftligt, anything goes. Det är däremot inte sagt att man inte behöver upprätta borgensförbindelsen med omsorg. Tvärtom. Här krävs noggrannhet. Om Alice t ex vill att Carls borgensansvar även gäller om Alice överlåter hyreskontraktet (aktuellt om Alice säljer fastigheten), bör borgensförbindelsen med Carl klargöra detta. Var extra noga med beskrivning av vilka förpliktelser som omfattas av borgen.  Svea Hovrätt fann i en dom 2011 angående ett franchiseavtal att borgensmannens ansvar ”för de förpliktelser som detta avtal ger franchisetagaren” omfattade franchiseavgifter men inte franchisetagarens varuinköp.
Ordning och reda är viktiga ledord för Alice. Om tanken är att flera personer ska ingå borgensförbindelsen (t ex förutom Carl, även hustrun Doris), måste Alice se till att såväl Carl som Doris förbinder sig. Om en skriftlig förbindelse upprättas och Alice får tillbaka den undertecknad av den ene men inte den andra, bör Alice inte nöja sig med en borgensman.  Alice måste antingen jaga in den andra underskriften eller komma överens med den som redan är på kroken att han ensamt bär borgensansvaret.  Hon får inte heller släppa någon borgensman utan den andras samtycke eller låta någon annan säkerhet som hon eventuellt kan ha fått försämras.  Alice kan även ha en plikt att informera Carl om Bills försämrade ekonomiska läge. Denna plikt gäller framförallt banker och andra aktörer som sysslar med kreditgivning och i synnerhet om borgensmannen inte själv kan hålla sig informerad om gäldenärens läge.  Eftersom Alice inte är bank och Carl, som far, troligen känner till sonen Bills ekonomiska läge, kan Alices informationsplikt eventuellt falla bort.

STYRELSEANSVAR TROTS ÅTERSTÄLLT AKTIEKAPITAL?

Som jag flera gånger har skrivit om, kan styrelseledamot i ett aktiebolag ådraga sig ett personligt ansvar för bolagets skulder under vissa förutsättningar. Om det finns skäl att anta att bolagets aktiekapitalet är delvis förbrukat, ska styrelsen genast upprätta och låta revisorn granska en kontrollbalansräkning. Om KBR visar att minst 50 % av aktiekaptialet är förbrukat, ska frågan om likvidation hänskjutas till bolagsstämman.

Högsta Domstolen har nu beviljat prövningstillstånd och ska pröva OM styrelsen kan undgå ansvaret genom att se till att aktiekapitalet är återställt i stället för att upprätta KBR. Såväl tingsrätten och hovrätten ansåg att styrelsen hade ett personligt ansvar för vissa obetalda skulder eftersom de visste om att bolagets aktiekapital var förbrukat när de trädde in i styrelsen i samband med den ene av ledamöterna köpte bolaget. Han var medveten om bolagets ekonomiska tillstånd samt att bolaget var likvidationspliktigt när han köpte bolaget. Han satt in mer pengar tämligen omgående efter köpet och bolagets aktiekapital var därmed återställt. Han trodde att behovet att upprätta KBR därmed var undanröjt. Så var det inte, säger hovrätten. När skyldigheten att upprätta KBR väl har inträffat, kan styrelsen inte undvika ansvar med annat än att upprätta KBR och fullfölja de regler som gäller. Inkommande styrelsen har en viss tid på sig innan deras ansvar att upprätta KBR inträffar, men det är ändå KBR som gäller för att stoppa/undvika ett ansvar.

Ombudet för de två styrelseledamöterna reser en bra fråga i sin inlaga till HD. Reglerna kring KBR är till för att skydda borgenärer. Är borgenärer inte därför bättre förtjänta av att bolagets aktiekapital är återställt än att KBR upprättas? Vad skulle Du föredra om Du hade varit bolagets borgenär: att någon sätter in mer cash i bolaget eller att styrelsen upprättar en KBR som visar hur dåligt ställt bolaget är? Det kommer att bli intressant att se hur HD resonerar.

Högsta domstolen, Mål T 5779-10, den 19 december 2011, angående Hovrätten över Skåne och Blekinges dom den 15 november 2010 i mål T-2509-09

SUPPLEMENTAL PURCHASE PRICE IN SHARE TRANSFER AGREEMENTS

Price is often one of the most difficult issues to reslove in any negotiated sale. When buying a business, a person is sometimes willing to pay more if the business performs as well as the seller claims during the negotiation. A solution that would appear win-win is to agree on a base purchase price for the business that can be increased or decreased depending on the performance of the business in the ensuing year (or some other period). The additional amount paid by the buyer if the agreed-upon milestones are met is sometimes referred to as a supplemental purchase price (sw tilläggsköpeskilling).

The potential problem with this arrangement is illustrated by a recent ruling from a Swedish Court of Appeals. In the case, the seller sold shares in a joint venture that was formed to devlope a parcel of real estate into residential housing. The share price was to be increased (and a supplemental purchase price paid), if the project reached certain milestones. Following the share transfer, changes occured in the project leading to higher costs and lower profits. The seller claimed that the buyer violated a duty of loyalty to the seller in deliberately driving up the costs of the project to reduce profits and avoid payment of the supplemental purchase price.

The court acknowledged that Swedish law does impose a duty of loyalty among contracting parties. But the duty of loyalty is greater in some contexts and lesser in other contexts. When it comes to real estate development, the court reasoned, there are numerous variables that can effect the success of the project. Real estate development is risky business. And the builder owes loyalties of various degrees to various parties. In this context, the duty of loyalty between contracting parties is diluted, and it would take more than simply showing that the actual results of the project fell short of the projected results before a court will find a breach of the duty of loyalty. The seller lost the case.

The moral of the story: supplemental purchase prices are nice in theory, but in practice difficult to achieve, unless you're willing to draft a long and complicated share purchase agreement that regulates in detail how the business will be conducted during the earn-out period.

Hovrätten för nedre norrland, mål T 1364-10, den 12 januari 2012