Vinstutdelning m m

Bokslutsarbetet för företag med kalenderår som räkenskapsår börjar närma sig. Förhoppningsvis kommer företaget att visa vinst. Om det gäller ett aktiebolag och ägarna vill dela ut hel eller del av vinsten, får de tänka på följande. Aktiebolagslagen reglerar hur, hur mycket, och när  bolagets tillgångar får delas ut. Dessa regler gäller inte bara vinstutdelningar utan varje ”värdeöverföring” från bolaget till någon annan (inte bara aktieägare). En värdeöverföring sker varje gång en transaktion minskar bolagets förmögenhet. Vissa typer av transaktioner uppenbarligen minskar bolagets förmögenhet som till exempel vinstutdelningar och återbetalningar till aktieägare vid återköp av aktier eller minskning av aktiekapitalet eller reservfonden.  Men även inköp till överpris eller försäljning till underpris betraktas som värdeöverföringar om de inte är affärsmässiga motiverade.

Hur ska värdeöverföringen går till? I princip ska det ske i form av vinstutdelning, återköp av aktier (när så är tillåtet), minskning av aktiekapitalet eller reservfond, eller måttliga gåvor till allmännyttiga ändamål. Beslutet ska fattas av ägarna på bolagsstämma och när det gäller vinstutdelning ska det följa styrelsens förslag. Andra former av värdeöverföringar, s k förtäckta vinstutdelningar,  kan dock ske så länge alla aktieägare är överens.

Hur mycket får delas ut? Till att börja med, får endast fritt eget kapital enligt senast fastställd årsredovisning delas ut. Fritt eget kapital består av årets och balanserade vinster samt fria fonder (inkl överkursfonden). Men värdeöverföringen måste dessutom vara ”försvarlig” med hänsyn till bolagets verksamhet och konsolideringsbehov. Med andra ord, om det skulle vara riskabelt att dela ut hel eller del av det fria kapitalet (t ex mörka moln börjar hopar sig på horisonten), får bolaget inte göra det.

Vad händer om man delar ut för mycket? Mottagaren är i så fall skyldig att betala tillbaka det. Om del av överföringen var tillåten, är det den otillåtna del som ska återbäras. Om det inte går att återfå värdet från mottagaren (t ex pga betalningsoförmåga) får de som medverkat vid värdeöverföringen gå in och täcka bristen. Till exempel om verkställande direktören säljer bolagets egendom till underpris utan att transaktionen har något affärsmässigt skäl (även om samtliga aktieägare har godkänt det) kan denne vara skyldig att ersätta bolaget om köparen inte kan återbära det som inte ryms inom fritt eget kapital. Bristtäckningsansvaret förutsätter dock att vd:n agerade med uppsåt eller oaktsamhet. Med andra ord, bristtäckningsansvaret förutsätter att vd:n visste eller borde ha vetat att bolaget fick för lite betalt. Även aktieägare kan bära ett bristtäckningsansvar (t ex pga stämmobeslut), men då krävs uppsåt eller grov oaktsamhet.

När får stämma besluta om vinstutdelning? Beslut fattas av bolagsstämman och grundas på en fastställd balansräkning. Eftersom balansräkningen fastställs på årsstämman är det oftast årsstämman som beslutar om vinstutdelning. Men om årsstämmans beslut om vinstutdelning inte tar hela det disponibla beloppet i anspråk, får aktieägarna besluta om en efterutdelning vid en extrastämma fram till nästa årsstämma. Efterutdelningen ska anmälas till Bolagsverket. Utrymmet för efterutdelningen måste finnas i den senaste fastställda balansräkningen. Vinstutdelningen får med andra ord inte avse överskott som upparbetats under pågående räkenskapsår (s k interimsutdelningar).  Vinstutdelning får inte heller avse kommande årsstämma (s k förskottsutdelningar), inte ens om det gäller upparbetat överskott och sker efter räkenskapsårets slut.

Ansvarsfrihet

Årsstämmor i aktiebolag, ekonomiska föreningar och bostadsrättsföreningar tar upp frågan om ansvarsfrihet för styrelsen och VD. Oftast beviljas ansvarsfrihet utan vidare diskussion. Så, vad händer om stämman röstar emot ansvarsfrihet? Ingenting händer egentligen, i alla fall inte direkt. Ett stämmobeslut att inte bevilja ansvarsfrihet innebär endast att bolaget eller föreningen får väcka talan mot den eller de personer som nekats ansvarsfrihet. Det behöver inte vara en majoritet som röstar emot ansvarsfrihet, utan det räcker att minst 10 % av aktierna röstar emot. Vill bolaget gå vidare med en skadeståndstalan, beslutas frågan om en sådan talan på stämman. Även här räcker det med att minst 10 % av aktierna har biträtt beslutet om att väcka talan. En skadeståndstalan är dock ingen oundviklig konsekvens av att stämman inte beviljar ansvarsfrihet. Stämman kan nöja sig med beslutet om ansvarsfriheten och då får beslutet karaktären av en markering mot den eller de som inte beviljats ansvarsfrihet.

Vad händer om ansvarsfriheten beviljas? Är det ändå möjligt för bolaget eller föreningen att föra en skadestalan mot styrelseledamöter eller VD? I teori är det inte är möjligt. Det finns dock några undantagsfall som täcker de flesta fall då ett bolag eller en förening skulle vilja föra en skadeståndstalan att ett beslut om ansvarsfrihet har mycket begränsad betydelse. Även om stämman har beviljat ansvarsfrihet, får bolaget föra en skadeståndstalan om det i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller på annat sätt inte har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter till bolagsstämman om det beslut eller den åtgärd som talan grundats på. Med andra ord, om stämman inte fick fullständiga uppgifter om den händelse som är föremål för en skadeståndstalan, så är ett eventuellt beslut om ansvarsfrihet inget hinder för talan.

Slutsats nr 1: styrelsen och VD bör lämna en utförlig redogörelse på stämman för åtgärder och beslut som kan tänkas vara kontroversiella. Ett beslut om ansvarsfrihet som fattas efter en fullständig och riktig redogörelse stänger dörren till efterföljande skadeståndstalan.

Slutsats nr 2: ett bolag eller förening kan mycket väl ha rätt att föra en skadeståndstalan mot ledamöter eller VD trots tidigare beviljad ansvarsfrihet, om den stämma som beslutade om ansvarsfrihet saknade ett fullständigt underlag för sitt beslut.

Slarvig protokollföring stjälper bostadsrättsföreningen

Flera punkter på de protokoll som förs vid varje stämma, likväl som kallelser till stämmor, är mer eller mindre standardiserade. Det händer dock emellanåt att en viss fråga vid stämman kräver mer omsorg än andra. Det fick en bostadsrättsförening i Stockholm erfara efter hovrättens dom. Föreningens bostadshus var försett med balkonger för alla lägenheter utom fyra. Bostadsrättshavarna för dessa fyra lägenheter ville också ha balkong och frågan togs upp på föreningsstämman. Åtta föreningsmedlemmar röstade för balkongbygget och sju röstade emot. Huvudregeln är att stämmobeslut förutsätter en enkel majoritet. En kvalificerad majoritet krävs dock under vissa omständigheter. Bland annat ifall innehavaren av den berörda lägenheten motsätter sig den föreslagna förändringen. Föreningen tillämpade denna regel till stämmobeslutet och fann att beslutet saknade den kvalificerade majoriteten som ansågs nödvändig. Föreningen antog att stämman inte hade bifallit förslaget och avstod från att bygga balkongerna. De fyra besvikna bostadsrättshavarna hänskjöt frågan till domstolen.

Visserligen kan ett balkongbygge innebära förändringar i närliggande lägenheter pga till exempel ökad insyn i dessa lägenheter. Beslutet stöddes uppenbarligen inte av en kvalificerad majoritet efter sju av 15 närvarande röstade emot förslaget. Både tingsrätten och hovrätten konstaterade emellertid att det inte framgick av protokollet om någon, några eller samtliga av dessa 7 medlemmar påverkades av balkongbygget. Om ingen av dessa 7 berördes av beslutet, gäller inte skyddsregeln som kräver en kvalificerad majoritet. Vilket skulle innebära tillämpning av huvudregeln som går ut på att en enkel majoritet räcker. Eftersom det var föreningen som åberopade skyddsregeln om kvalificerad majoritet, var det föreningen som hade bördan att bevisa att skyddsregeln var tillämplig. Det kunde föreningen inte klara av eftersom protokollet inte innehöll uppgifter om vem som motsatte sig förslaget och varför de motsatt sig förslaget. Stämmans ordförande borde alltså ha antecknat vilka medlemmar röstade emot förslaget samt ange skälen för medlemmarnas invändning.

Svea hovrätt, dom 18 mars 2010, mål T 3399-08