Preskription av medansvaret vid likvidationsplikt

What a difference a day makes, 24 little hours . . lydde en dänga från min barndom. Till ett bolag i Skåne, betydde det mer än 600.000 kr i kundförluster samt rättegångskostnader på mer än 130.000 kr. Brakförlusten berodde på att stämningsansökan ingavs en dag för sent.

Jag har tidigare skrivit om styrelsens och eventuella andra personers personliga betalningsansvar för ett aktiebolags skulder om erforderliga åtgärder inte tas när det kan antas att bolagets egna kapital understiger hälften av aktiekapitalet. Ett färskt avgörande från Svea hovrätt belyser vilka problem som kan uppstå när bolaget försätts i konkurs och vad borgenären (oftast en leverantör) behöver göra för att hålla styrelsens medansvar vid liv.

Omständigheterna i caset var följande. En leverantör levererade varor och fakturerade bolaget drygt 600.000 kr vid två tillfällen kring årsskiftet 2002/2003. Bolaget försattes i konkurs i början av 2004. Konkursbouppteckningen innehöll uppgift om leverantörens fordran och bolagets ställföreträdare bekräftade vid edgångssammanträdet den 2 april 2004 att konkursbouppteckningen var riktig. Bolaget hade därmed erkänt leverantörens fordran och en ny preskriptionsfrist började löpa den dagen. Den allmänna 10-åriga preskriptionsfristen var tillämplig på leverantörens fordran pga styrelsens medansvar, vilket betydde att leverantörens anspråk preskriberades (dvs upphörde) den 2 april 2014. (Obs efter lagändring som trädde i kraft 2013 preskriberas numera fordringar pga styrelsens medansvar 3 år efter uppkomsten av huvudförpliktelsen). Konkursen avslutades under 2004 och bolaget var därmed upplöst. Leverantören skickade kravbrev under 2009 till de personer som hade varit bolagets ställföreträdare och menade att preskriptionsfristen därmed började löpa på nytt. Domstolen menade dock att kravbrev måste skickas till bolaget, inte de personer som tidigare var ställföreträdare för bolaget. I och med bolagets upplösning upphörde dessa personers roll som ställföreträdare. Det är alltså bolaget och ingen annan som gäller för preskriptionsbrytande kravbrev. Deadlinen var alltså den 2 april 2014. Stämningsansökan inlämnades dagen efter, dvs den 3 april 2014. Som Homer Simpson säger: ”DOH”!!

Men om bolaget är upplöst efter avslutad konkurs, hur ska en borgenär kunna skicka ett preskriptionsbrytande krav till bolaget? Enligt domstolen, ska borgenären ansöka hos tingsrätten om fortsatt likvidation. Bolaget blir därmed återupplivat. Borgenären kan därefter skicka sitt preskriptionsbrytande krav till bolaget och på det sättet hålla styrelsens medansvar vid liv. Men ett brev till f d ställföreträdaren duger inte.

Svea hovrätt, mål T 1437-15, dom meddelad den 12 juli 2015

Bolaget likvidationspliktigt, styrelsen ansvarig för skulderna

Enligt svensk aktiebolagsrätt måste styrelsen följa ett visst körschema så fort ledamöterna har skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av bolagets aktiekapital. Lägg märke till att det räcker med blotta misstankar om underskottet. Styrelsen kan alltså inte vänta tills de är säkra eller ens ganska säkra att så är fallet. Så fort de anar att så kan vara fallet, får de agera. Det som behöver göras är först och främst att upprätta en kontrollbalansräkning. Detta skall också granskas av bolagets revisor. Om kontrollbalansräkningen visar att det egna kapitalet understiger hälften av aktiekapitalet, måste styrelsen kalla till en bolagsstämma. Bolagsstämman skall då ta ställning till om bolaget skall träda i likvidation eller kämpa vidare. Om stämman beslutar att kämpa vidare måste ny kontrollbalansräkning läggas fram på ny stämma inom 8 månader. Om den nya kontrollbalansräkningen visar att aktiekapitalet är intakt, är faran över. Om aktiekapitalet inte är intakt måste bolaget försättas i likvidation. Om styrelsen missar något steg eller tar för lång tid vid de olika stegen är styrelsen ansvarig för bolagets skulder som uppkommer efter förseelser.

Stockholms tingsrätt har nyligen ålagt tre styrelseledamöter att betala ca 90.000 kr jämte ränta och rättegångskostnader på ca 190.000 kronor till en borgenär. Tingsrätten fann att styrelsen hade skäl att misstänka att aktiekapitalet var förbrukat redan vid ingången av 2003. Inte desto mindre blev kontrollbalansräkningen granskad av revisorn först i augusti 2003. Inte nog med det hade kontrollbalansräkningen undertecknats av en av tre ledamöter. Enligt tingsrätten måste den undertecknas av minst hälften av ledamöterna för att det skall räknas som en kontrollbalansräkning.

Stockholms tingsrätt, mål T 4963-09, den 1 juni 2010