Godtrosförvärv

Det är roligt att fynda och härligt att göra ett klipp. Men den motorcykel som Du kommer över till ett kanonpris kan vara någon annans egendom. Och då kan det fina erbjudande som Du nappade på blir till slut en dyr och tråkig affär. Lagen om godtrosförvärv av lösöre reglerar när en förvärva (i vanliga fall, köparen) får behålla gods som visar sig tillhöra någon annan. När någon annan hävdar bättre rätt till en sak, handlar det om två möjliga scenario. För det första, kan rätt ägaren ha blivit av med saken genom brott. Tjuven tar sig in i garaget på natten och cyklar iväg med Din cykel. Eller fulingen kräver Dig vid pistolhot att överlämna Din mobil. Om Din egendom (cykeln eller mobilen) hamnar så småningom hos en tredje man (tjuven/rånaren har alltså inte kvar saken), kan Du få tillbaka egendomen från tredjemannen utan lösen. Det enda kravet på rätt ägaren är att hon kräver tillbaka godset från tredjemannen inom sex månader från det att hon fick (eller måste antas ha fått) kännedom om tredjemannens innehav.

För det andra, kan rätt ägaren ha blivit av med saken genom ett annat förfarande som i och för sig inte är brottsligt men inte heller schysst. Rätt ägaren kan ha lånat ut saken till någon, som sedan låtsas som om han är ägaren (i stället för att vara låntagaren) och säljer saken till tredjeman. Ett annat fall är att rätt ägaren säljer saken till någon på avbetalning och förbehåller sig äganderätten till dess att köparen till fullo har betalat köpeskillingen. Om köparen sedan säljer godset till tredjeman innan köpeskillingen är till fullo betald uppkommer en tvist mellan rätt ägaren och den andra köparen. I båda lånefallet och avbetalningsfallet saknar ”mellanhanden” rätt att sälja godset vidare till tredjeman men han likväl gör det. I dessa fall, kan rätt ägaren bli av med äganderätten om tredjemannen gör ett så kallat ”godtrosförvärv”.

Ett godtrosförvärv föreligger om två villkor är uppfyllda. Till att börja med måste överlåtaren ha saken i sin besittning vid överlåtelsetillfället. Sedan får det inte finnas skäl för tredjeman att misstänka att överlåtaren saknade rätt att överlåta saken. Lagen listar tre saker som kan föranleda misstankar. För det första kan ”egendomens beskaffenhet” skapa skäl för misstankar. Vissa saker manar till försiktighet. Det är framför allt egendom som oftast säljs på kredit eller genom leasing som till exempel begagnade bilar. Saker som är särskilt frestande för tjuvar, så kallade ”stöldbegärliga” gods manar också till försiktighet. Exempel på dessa saker är smycken och konst. För det andra kan ”förhållanden under vilka (godset) utbjöds” skapa misstankar. Var och när sker överlåtelsen och av vem? På Brunnsparken en fredagskväll av en okänd människa som dessutom verkar drogpåverkad? Gatuförsäljning av en okänd människa är praktexemplar av en skum affär. Prissättningen och betalningssättet kan också föranleda misstankar. Är priset långt under marknadsvärdet för den aktuella varan? Erläggs betalning med annat än pengar? För det tredje, talar ”omständigheter i övrigt” för förhöjd aktsamhet? Här brukar fokus ligga på förvärvarens undersökning. Har man kontrollerat bilregistret om vem som är rätt ägaren? Efterfrågat kvitto eller annan handling som visar att överlåtaren är rätt ägaren? En omständighet som anses bör väcka misstankar är om ett föremål byter ägaren flera gånger på kort tid. Rättspraxis ställer högre krav på professionella aktörer vad gäller undersökningen. En bilhandlare, till exempel, förväntas kunna upptäcka tecken på att chassinummer har slipats bort och andra tecken avsedda att försvåra utredningen. Omständigheter kan till och med påkalla utredning om tidigare förvärv. Men andra ord kan en förvärvare, i vart fall en näringsidkare som handlar inom sitt yrkesmässiga område, behöva utreda överlåtelser i tidigare led för att kontrollera att det finns en sammanhängande kedja av lovliga överlåtelser fram till den aktuella överlåtelsen.